Om en bild (eller flera) del 5

De sista dagarna har jag suttit och gått igenom alla konsertbilder och rensat ut de dåliga. Jag hade fått för mig att mitt problem var fokus, men det visade sig vara ett ganska normalt antal suddiga bilder, Det stora problemet var exponeringen, under eller oftast överexponerat. Ständigt skiftande scenljus men framförallt den starka kvällsolen på Liseberg spökade. Undrar om min utveckling speedats upp lite om jag hade ägnat mig mer att verkligen titta tillbaka på de gamla bilderna...

När jag började fota väntade jag mig hela tiden att bli utkastad av vakterna och få kameran beslagtagen, så gick det ju till nar man var tonåring, även om man hade en pocketkamera av tveksam kvalitet.

När artisten på scen tittade åt mitt håll tog jag därför genast ner kameran, vilket ledde till en lite förvånad min från min "modell". Det är nämligen just det ögonblicket de flesta fotografer väntar på hela konserten. Även hemma framför datorn tyckte jag att det var lite jobbigt med bilderna där nån tittade rakt in i kameran och rensade oftast bort dom, uppenbarligen. Nu vet jag bättre; här är några jag hittade när jag städade.

Bilden på The Tallest Mn on Earth är den udda fågeln i den här samlingen, i inlägget från förra året valde jag faktiskt en bild där han tittade in i kameran, men en suddig bild. Kanske kändes det lite tryggare just därför.